Med badväskan packad och surfbrädan under armen styrde vi vår färd till Pipa. Det är en liten charmig kustby knappt tio mil söder om Natal som drar till sig mycket turister, partymänniskor och livsnjutare.
En huvudgata slingrar sig genom byn och längs med den kryllar det av restauranger och hotell/vandrarhem. Med jämna mellanrum finns trappor ned till stränderna, det finns tre olika stränder i Pipa – Praia da Pipa, Praia do Amor och Praia do Madeiro – och de skiljs åt av klippor på uddar som sticker ut från kusten.
Vi åkte buss dit och det tog drygt en timme. Bussens mjuka stötdämpare, vägens branta backar, höga krön och skarpa kurvor, i kombination med chaufförens drift att stämpla plattan i botten gjorde att det var ungefär samma upplevelse som att åka berg-och-dalbana. Bussens maxfart var 120 km/h upptäckte vi när vi med andan i halsen sneglade på instrumentpanelen…
Pipa var en skön upplevelse dock. Vi började med en lättare lunch på en av barerna med havsutsikt och sen sökte vi upp en av surfshopparna på gatan. Benny hade tagit med sin surfbräda för att sälja den nu när vi ska åka hem, och han gick in för att höra vilket bud han kunde få. Surfshoppen gav inget högt bud utan rekommenderade istället Benny att gå ned till stranden och försöka sälja den där till någon annan besökare. Så han fick en handskriven skylt fasttejpad på brädan – ”Säljes, billigt” – och sedan gick vi ner till Praia do Amor för att pröva lyckan. Innan vi nått en solstol hade sex stycken spekulanter kastat sig över Benny och brädan och budgivningen pågick för fullt. Någon timme senare lämnade vi stranden med en surfbräda mindre, men större plånbok och brunare ben.
Därefter gick vi igenom Pipa igen för att lägga oss på Praia da Pipa istället. På huvudgatan insåg vi att karnevalstämningen inte lämnat Pipa än heller. (Det har varit helgdag och karnevalsfirande överallt varenda dag sedan i lördags – fem dagar…!) I Pipa tycktes temat vara att männen skulle klä sig som tjejer. Vi såg många snygga ”brudar” och några bjöd på dans på gatan.
Efter någon timme av sol och bad på Praia da Pipa styrde vi stegen tillbaka till bussen igen, klockan var redan 16 och det var dags att åka hem. På hemvägen koncentrerade vi oss mer på naturen som passerade oss utanför fönstret. På landsbygden odlas det väldigt mycket sockerplantor och vi såg dom i alla stadier – nyplanterade, uppvuxna och skördade sockerrör. Därtill passerade vi många räkodlingar, det är en fördelaktig verksamhet vid kusten med närheten till saltvatten. Vi passerade också många mindre byar och fick oss en bild av hur vanliga hus och byggnader ser ut där. Standarden skiljer sig mycket mellan ”medel-brasilianarens” hem och de flashiga skyskrapor och flotta villor vi ser i Natal.